Platsen log ömt med oss i går, när den såg våra hjärtan.

0

En fantastisk kväll, fem kvinnor, fullmånen, en kraftplats, moderjord, andar och änglar.

Jag blev inbjuden av en vän och kollega att följa med till en kraftplats i skogen som hon hittat.
Det var fullmåne och då är energierna extas starka.
Vi blev fem olika kvinnor, systrar med egna erfarenheter och relationer till livet , det andliga och till vårt inre.
Fem kvinnor som i mörkret vandrade till skogs, en tisdagskväll för att rena oss och fylla på med energi.
Vi hade ingen plan utan vi lät vårt inre guida oss.
Vårt första stopp blev ett fällt på vägen, vi kände en stark energi ,som om det var en öppning till platsen vi skulle till,jag kunde också känna närvaron av andar, en piga och en dräng som arbetat där för länge sedan.
Vi stannade upp , tog varandras händer och bildade en cirkel i månens ljus. Vi bildade tillsamman en kraftfull syster kärlek .

Den feminina och maskulina energin i ett.

Den feminina och maskulina energin i ett.

Vi fortsatte sedan i mörkret in i den kolsvarta skogen.

Nästa stopp, ett bevis på moderjords kärlek och budskap till oss.
Den feminina och maskulina energin i ett, i form av en tall.
Vi stannade upp och observerade, accepterade och tog emot jordens kraft .
Genom att krama trädet, lät vi det jorda oss.

Nu var vi nära kraftplatsen. Vi möttes först av en stark kraft som fick oss stanna upp, platsen ville inte riktigt släppa in oss. Vi bad om tillåtelse och frågade vad vi behövde göra för att bli insläppta.

Gåvor

Han ville ha gåvor , vi hade med oss äpple, salvia, vatten och ljus.
Någon la ner äpplet vid foten av ett träd, jag tände den vita salvian och röken spred sig snabbt uppåt, vigvatten vattnade trädets rötter och ett ljus blev det sista vi gav.
Det var gåvorna han ville ha ,ett för varje element, jord, luft, vatten och eld.
Nu var vi välkomna, kraften var stark.

Våra gåvor till kraftplatsen

Våra gåvor till kraftplatsen

 

Jag hade läst Serafias blogg om fullmånen och hade med mig fem utflippat hjärtan. På dom skrev vi vad vi ville bli kvitt, en sorg ,en egenskap eller något vi behövde läka.

Jag grävde en grop som vi lade lapparna i, jag tände på eldade upp dom och täckte sedan över med jord igen.
En lättnad och befrielse sköljde över oss, att släppa dessa bördor vi burit på. Månen var vårt vittne.

Vi tog alla en stund för oss själva och gjorde de som kändes rätt, någon nynnade, någon dansade, någon bad, någon hyllade moderjord , någon låg på marken och lät fullmånens sken, rena och fylla på med ny energi.

Vi följde våra hjärtan, var lite tokiga, knäppa. Vi gav varandra utrymme ,att vara den vi ville vara.
Jag kallar detta kärlek, kärlek till oss själva och varandra, till himmelen och jorden och allt där emellan.

Jag citerar en av mina systra “Platsen log ömt med oss i går, när den såg våra hjärtan. Att leva i sanningen är självkärlek ”

Så sant, jag är oerhört tacksam för att jag fick uppleva detta, att jag fick dela detta med mina systrar, vi är bundna till varandra av kärlek och sanning. Sanning att livet tar och ger, att vi tar och ger men att vi låter vår kärlek vara fri, fri att följa flödet, hjärtat och själen.

Tack mina systrar, vår resa har bara börjat.

image

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke